den här känslan i kroppen som aldrig försvinner.
en smärta i bröstet som alltid vinner.
när ingenting längre spelar någon roll.
jag faller nu, det här har gått för långt.
jag måste nå botten för att kunna resa mig igen.
jag har så mycket dolt djupt inom mig.
jag vet inte när jag kommer vilja igen,
kraften tog slut för länge sen.
jag behöver någon som fångar mig,
men tid eller vilja finns ej.
så jag fortsätter falla,
ensam igen.
jag hoppas och önskar men vågar inte tro,
har blivit lämnad ensam och sviken för många ggr om.
om det finns en famn för mig, snälla håll mig...