sitter och tänker
livet är hårt, som fan
visst fina stunder kan lysa upp tillvaron för en stund
men sen kommer man alltid tillbaka till "verkligheten"
varför ska precis allt vara så svårt ?
någonting kan väl iaf bara vara simpelt men nej
jag är svag, svagare än jag trodde
att se dig gör ont fast jag egentligen inte bryr mig
det pirrar ju i min mage för en annan, eller är jag bara nyfiken ?
jag mår hur som helst inte alls bra
en klump i min mage vägrar försvinna
den är obehaglig
jag önskar bara att jag kände för nån som kände för mig
någon som höll om mig och gav mig en känsla av pirr
fan