en miljon känslor som väller över
vattnet har paserat glasets topp
i en tid har jag förlitat på en mask
det visade sig att den också brast
nu kan jag inte dölja mer
jag är svag, äcklig och blek
allt som syns nu är en tomhet
den tomhet jag döljt som alltid funnits därinne
om någon kunde ta min hand skulle jag vara tacksam
för just nu spelar det ingen roll vem som bär mig
jag behöver en famn att landa i
en mjuk, för jag faller hårt och jag är ömtålig.