hur snabbt tiden går

ett år är ingen lång tid längre

och man kan se längre än så

varje gång en årstid kom kändes det som första gången

för man mindes knappt den förra

snön ligger på nu och förra gången känns som igår

jag minns allting, förr mindes man knappt alls

jag vet vad jag ska längta till och vad som blir jobbigt

förr hade man ingen aning, det återstod att se

jag vill vara sådär ovetande igen.. inte ha en aning.

ta varje dag som den kommer

och känna som om ingenting någonsin varit likadant förut.

mitt liv är ett pussel som jag ska lägga rätt

det är jag som bestämmer vart jag vill ha mina bitar

jag måste klura ut varje dag i pusslet för att nästa ska passa rätt

förr vad allt så lätt.

då la någon annan pusslet åt en, man levde efter det livet bjöd på.

jag vill stanna här ett tag, jag vill inte att livet ska gå fortare.

jag vill inte komma dit, dit därborta man nu faktiskt kan se.

för nu ser man allt, den hela långa vägen.

jag tror nog man aldrig tänkte på att man skulle bli gammal när man var liten

varför tänker jag på det nu ? varför får jag panik och vill stanna tiden ?

bara för att jag ser allt och vet att jag varje dag tar ett steg närmre, ibland kanske två.

livet ligger skrämmande tätt inpå.