det gungar under mina fötter

det gungar under mina fötter och jag faller direkt
jag hittar inte balansen i mig själv
jag vågar inte ta någons annans hand
tiden står aldrig stilla
så varför envisas jag med att göra det
livet försöker om och om igen
att ruska om min trygghet
få mig att testa nya vägar
nya sätt... men jag vägrar
trygghet är viktigast för mig
men jag finner ingen i mig själv
allt krockar när jag försöker
försöker att ge försöker att ta emot
det är dags att låta livet gunga och försöka stå





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback