jag har fått endel kommentarer från och till om min skolgång, dvs varför jag är så lite i skolan osv. och jag vill bara ge svar lite kort. jag har ingenting att skylla på och det gör jag inte heller, däremot har jag saker som är orsaker till att det är svårt för mig.
mitt liv var väldigt kaotiskt(vill inte dela med mig mer utav det just nu) under flera år och under den tiden preoriterades tyvärr inte skolan knappt alls pga att andra saker tog större plats. jag var knappt i skolan alls och vanan och självklarheten att ta sig till skolan varje dag försvann. det är skit svårt att dra igång en "vanlig" vardag efter alla år då det var annat som var "vanligt" för mig. jag försöker och emellanåt går det väldigt bra, inte perfekt men det kräver jag inte av mig själv sålänge jag vet att det är mer än jag kan prestera. däremot nu när jag var sjuk så länge så låg jag ju bara hemma och vanan som aldrig riktigt är en vana försvann igen och det är skit svårt att dra igång igen. jag är mer besviken på mig själv än vad någon annan är och jag har ångest hela tiden. jag vet att det nog är många som ändå inte har någon förståelse nu heller men det är väldigt svårt att förstå när man inte suttit/sitter i samma sits själv.
aja, jag ville bara förklara lite. och så alla vet, jag vill sköta skolan.. få bra betyg och lära mig saker. jag försöker!
vi hörs senare, puuss.