jag sitter själv.. vilket jag inte gjort på alldeles för länge. det är klart jag suttit själv men jag har inte suttit själv i min säng och vetat att inatt ska jag sova ensam och troligen imorgon också. jag tycker inte om det, för känslan jag har i kroppen känns inte okej. det är ovana, lite rädsla och massor av ensamhet. trots att hela huset är fullt av människor och höga röster. jag är rädd för det jag inte är van vid, jag vet ju hur det här fungerar. ett liv med bara mig. det är bara några dagar men direkt ställs min hjärna in i ett annat läge, hela min kropp.