hatar allt idag. förutom solen och dans. jag känner mig sviken av allt och ensam.. en känsla som vuxit i mig väldigt länge men idag brast det. det är en tid i mitt liv då jag behöver ha alla mina "nära" runt omkring mig och jag behöver känna att dom bryr sig. men var är alla ? var är jag ? jag känner mig sviken av min familj och den som står mig närmast.. som egentligen står längst bort. jag har svårt att förstå varför det är såhär och jag känner mig så sjukt ensam och som om allt för många bara kör över mig.
hårda och sura ord men så är det och jag önskar allt annat än det här.